Hela våren 2007 var jobbig, äldsta sonen, som ju hade sin första feberkramp relativt sent krampade nu flera gånger en natt. Alla läkare hade sagt åt oss att man bara krampar en gång per sjukdomsförlopp, och alltid då sjukdomen bryter ut, men vi hade en mardsrömsnatt i mars 2007 då han krampade med exakt 4h mellanrum för att det febernedsättande medlet inte hjälpte honom mer än dessa 4 h. Så vi hade ambulansen på besök 3 gånger den natten och faktiskt den sista gången åkte vi med dem. Sonen hade A-influensa. Han var sjuk i 5 dagar, vi övriga fick Tamiflu efter första symptomen på insjuknande och blev bra på 2-3 dagar. Andra sonen på 1 år 10 månader krampade för första gången i sitt liv innan han hann få medicin.
En månad senare var jag och barnen på resa i Oslo, och då blev andra sonen på knappa 2 år sjuk i hög feber. Visserligen hade han ÖI när vi åkte hemifrån, men läkaren tyckte vi kunde åka. Första natten där blir han mycket varm, 40 grader och jag har gett både Panadol och Pronaxen ( som vi nu hade blivit ordinerade efter februarihändelserna).
Ringde ambulansen som hade svårt att hitta fram, det tog 30 min, en av de längsta 30 minutrarna i mitt liv. Ambulanspersonalen som bestod av tre personer var kolugna. De sade att vissa barn blir sådär frånvarande vid hög feber. De tyckte väl att jag var en hönsmamma, men jag visste inuti mig att min son skulle krampa. Jag bönade och bad att vi skulle få åka med till sjukhuset, ville absolut inte stanna mitt ute i skogen med ett sjukt barn.
I ambulansen kräktes han. Väl framme på Ullevål, blev vi väl omhändertagna. Någonslags infektion i luftvägarna hade han, men läkaren där ansåg att vi kunde åka hem. Jag fick också höra att ena av ambulanspersonalen var mycket erfaren, och visste mycket om barnsjukdomar. Väl "hemma" igen, kanske 3 h senare så börjar han krampa. Som tur är gick krampen över av sig själv, för jag hade ingen stesolid då. Följande morgon var han i dåligt skick, orkade inte gå. Åkte tillbaka till Ullevål där han fick inhalator med några timmars mellanrum och vi fick stanna övernatten. Vi fick låna hem inhalatorn för några dagar och sonens tillstånd förbättrades snabbt.
Efter det här kändes det som om man inte vill resa någonstans under vinterhalvåret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar